Örebrotränaren: ”Mångt och mycket det som ett ledarskap går ut på”

Det är alltid en speciell känsla att ta den där högersvängen in på Restalundsvägen förbi den klassiska korvkiosken, Deiles och leta efter närmaste parkeringsplats i Örebro. För det var nämligen i Berhn Arena, eller Vinterstadion som arenan hette då, som jag med hjälp av den gamla storspelaren Rolf Hallgren tog mina första skridskoskär. Det var också just här som intresset för ishockey växte fram där man bevittnade Örebros matcher mot lag som Grums, Skåre och de heta rivalmötena mot Lindlöven, påpälsad upp likt en Michelingubbe för att inte frysa ihop till en isbit där arenataket stundtals kunde läcka lika mycket som målvaktsspelet ute på isen.

Inte trodde jag då att man nu drygt tio år senare skulle hitta Sveriges hetaste hockeylag just här i Örebro. Men resan till toppen har varit långt ifrån spikrak för närkeklubben sedan avancemanget till SHL säsongen 2012/13.

Vi kan backa bandet till bara för ett år sedan vid just den här tidpunkten. Örebro låg då näst sist i ligan med 21 inspelade poäng. Säsongen därförinnan hade man med lyckats undvika ett negativt kval med nöd och näppe efter att ha säkrat kontraktet med två omgångar kvar. Och den 4:e december ifjol hade huvudtränare, Niklas Sundblad nått vägs ände med laget och fick då lämna organisationen tillsammans med den assisterande tränaren, Petteri Liimatainen. Det fjärde tränarbytet på lika många säsonger var ett faktum och starten på ett minst sagt händelserikt år för Eriksson.

– Det har ju hänt jäkligt många olika saker. Jag sa det faktiskt till min fru här bara för några dagar sedan med vilket år detta har varit. Dels har jag fyllt 50 år vilket är ett stort steg i ens liv när man har kommer dit vilket jag har haft lyckan att fått göra. Sedan fick jag tröjan upphissad i taket uppe i Leksand vilket var ruggigt stort. Och sedan allting med Örebro Hockey där det har flutit på med ett bra sätt, säger Eriksson medans vi tar de första tuggorna av den välsmakande gräddstuvade pyttipannan som dagen till ära serveras i klubbens lunchrestaurang.  

Och sakta men säkert så lyckades den nya tränartrion få laget att lyfta likt fågel Fenix uppåt i tabellen. Med en slutspurt i närmast Charlotte Kalla-klass lyckades laget att ta sig förbi både Linköping och Brynäs och därmed bärga en plats i åttondelsfinalen. Väl där föll man efter två spelmässigt jämna matcher mot Växjö.

Den nya tränartrion med Niklas Eriksson i spetsen har fått laget att lyfta till toppen av SHL. Foto: Johan Bernström/Bildbyrån

– Jag kände ändå på något sätt ganska tidigt att det fanns en möjlighet här. Jag tyckte att det var bra att vi fick in ”Jögge” (Jörgen Jönsson och ”Lövet ”( Henrik Löwdahl) som var jätteduktiga. Vi bildade ganska snabbt ett bra team och för mig är det ett måste att man är ett bra team tillsammans. Det finns inga personer som orkar att jobba för sig själv, det går liksom inte för man måste kunna få energi och kunskap från varandra. Sedan tror jag att det är viktigt att man kommer med lite olika inblickar. Jag tycker att vi har kuggat i och fått ihop ett starkt team. 

– Resan var ändå inte rakt upp ifjol, det var ju ganska brokigt och lite hackigt från starten. När vi analyserade matcherna så tyckte vi att många saker var bra men vi hade kanske inte riktigt det där målvaktsspelet men vi gjorde bra prestationer. 

Ändå var det många av oss så kallade experter som tvivlande på detta lagbygge inför säsongen. Mycket på grund av de tunga spelartappen som laget drabbades av efter förra säsongen där storstjärnan Aaron Palushaj valde att lämna för Schweiz medans målkungen Rodrigo Abols samt spetsbacken Nick Ebert tog steget för kontrakt på andra sidan av Atlanten. 

Ersättarna i form av spelare så som Sakari Salminen, Ryan Stoa och Aaron Irving kändes inför säsongen som osäkra kort på SHL-nivå. Men så här i efterhand har de visat sig vara genomstarka rekryteringar av sportchefen, Niklas Johansson.

Ni har ju motbevisat samtliga experter såhär lång, trodde du själv att ni skulle kunna nå tabelltoppen redan nu?

– Ärligt talat så det trodde jag nog inte det. Jag trodde ju på laget efter försäsongen där man redan då kände att den här gruppen vill nå någonting och där alla bidrar, Och vi var ju väldigt bra på försäsongen där vi bara förlorade en match mot Leksand. Och då började man ju känna att vi var pigga med att besegra lag såsom Linköping, HV och Brynäs. Det blir intressant att se den här gruppen och vad de kan åstadkomma. Sedan känner man att med Dominik (Furch) i kassen att han ser jäkligt bra ut. Man hörde ju direkt på killarna som kunde säga ” fan vad bra han är”.

– Det är ju en styrka när killarna säger att man har en bra målvakt. Det är nästan så att halva segern är vunnen rent mentalt med att man litar på honom. Där började man ändå känna att vi kommer nog vara rätt så svåra att möta i år. Vi är också ganska fysiskt starka och vältränade som också har bevisat sig när vi har vunnit många av tredjeperioderna. Nu har vi ju inte ens kommit till hälften av serien så det är många saker som kan hända fortfarande. Men vi har ändå varit stabila såhär långt och det kunde jag ändå känna på förhand. Men att vi skulle ligga i toppen trodde jag inte där en mittenplacering hade jag nog trott skulle vara fullt realistiskt.

Örebromålvakten, Dominik Furch har visat sig vara en utav främsta burväktarna i hela SHL såhär långt. Foto: Johan Bernström/Bildbyrån

Vi börjar sedan att diskutera mer av det som egentligen är A och O för en hockeytränare, nämligen frågorna kring ledarskap, utveckling av individer som tillsammans skapar det ishockey egentligen handlar om kollaboration, sammansvetsning och viljestyrka.

 Vad står ett bra ledarskap för enligt dig och vilka ledord arbetar du med?

– Det måste finnas en tydlighet i hur jag vill att vi ska både träna och spela. Sedan pratar vi mycket om att sätta någon form av spelregler i vår grupp med hur vi ska vara mot varandra. Det var någonting som vi gjorde tidigt under säsongen med hur vi förhåller oss till varandra. Det har ju spelarna själva fått jobba fram så där kommer delaktigheten in. I tydlighet och delaktighet börjar det någonstans, men sedan får man hela tiden jobba med en process och ha någon form av fingertoppskänsla med vad gruppen behöver och vad kan vi ge dem.

Ett lag består ju av så många olika individer som uppfattar och lär sig saker på så många olika sätt, hur anpassar man sig som tränare utefter det?

– Vi har individuella samtal med spelarna och ställer då sådana frågor som hur just den spelaren vill bli coachad. Det där är ju en sådan fördel att ha spelare över tid för då lär man ju sig hur just den spelaren fungerar. Vissa kanske behöver mera en push och en påminnelse i att saker som de inte gör rätt i. Andra behöver kanske mer coachade ledarskap. Men jag skulle vilja säga att alla spelare och även alla människor behöver ju feedback. 

–Och det behöver inte vara så avancerat alla gånger och vi ser feedback som mer att kunna jobba med positiva förstärkningar. Sedan för att få styrning på saker och ting så kanske man måste börja med några tydliga exempel. Att jobba med båda med positiva förstärkningar samt konstruktiv feedback som kanske är negativ men ändå är konstruktiv. Huvuddelen ska dock vara positiva förstärkningar i det hela.

Örebro har i dagsläget en trupp där totalt 10 av de 24 spelarna kommer från utlandet. Detta med fyra spelare från Finland, fyra nordamerikaner samt målvakterna Dominik Furch och Jonas Arntzen från Tjeckien respektive Norge. Och även just nationalitetsbiten kan spela in hur spelarna uppfattar ett ledarskap.

– Där finns ju skillnaden i hur man är uppfostrad. Den svenska skolan har ju under många år varit inkluderande i att till exempel sitter i ett utvecklingssamtal med en lärare så är det ändå eleven som får leda samtalet där man jobbar mycket med frågeställningar och att eleven får svara. Det är egentligen i mångt och mycket det som ett ledarskap går ut på. 

– Vissa kanske kallar det för en ”flumskola” men på något sätt så tror jag att det utvecklar individen. Det här med pekpinnar och visa att såhär ska du göra blir inte så utvecklande. Vi jobbar mycket med att spelarna själva ska få tänka. Man märker att många unga svenska spelare är inne i det här och vill ju ha frågor och vara delaktiga i processen på ett helt annat sätt än kanske finländare eller amerikaner.

– Svenska spelare är väldigt inne i det tänket vilket är bra skulle jag säga även om man ibland måste kunna inrätta sig i ett lag också. Där kanske det kan vara ibland att de är vana med att få sin vilja igenom. Gränsen är hårfin där med den curlingtraditionen som vi har i Sverige. Det tycker jag har blivit för mycket curling med barn och att de nästan blir bortskämda. Just inom idrotten så måste man ju bita i ganska ofta, det gäller att hitta en balansgång. Men det finns definitivt en skillnad mellan nationaliteterna även om erfarenheten är att alla vill ha feedback men kanske på lite olika sätt. 

Det råder hockeyfeber i Örebro efter att laget nu toppar tabellen av SHL.  Foto: Johan Bernström/Bildbyrån

Många av de spelarna som jag har intervjuat under detta år talar ofta om Erikssons egenskaper med att kunna inkludera spelartruppen i sitt sätt att leda. Något som också är tydligt om man studerar Örebros träningar. Vid flera tillfällen vid måndagens träning samlade Eriksson ihop laget för gå igenom olika taktiska direktiv och samtidigt ge spelarna chansen att komma med inputs.

– Det är nog den stora skillnaden och vinsten när de känner delaktigheten och då blir de mer involverade själva. Och hur långt man kan driva sådana här saker i en grupp är ju i att man måste skapa en trygghet. Att ha ett lag där tränaren är mindre betydelsefull egentligen för att han har styrt så att de informella ledarna tar ett jäkligt stort ansvar. De andra vet sina roller och tar sitt ansvar så att gruppen är mer och mer självdrivande. Det är ändå en ambition tycker jag som vi har i att spelarna ska ta ett stort ansvar. Jag säger inte att vi är där ännu men många tar ett jäkligt stort ansvar tycker jag. Och får man jobba en grupp över tid så blir det här tydligare. 

Det är som ett lag Örebro har levererat utan att ha kanske de största stjärnorna. Foto: Johan Bernström/Bildbyrån.

Och man kan nog säga att ledarteamet med Eriksson, Jönsson och Olsson är det mest välmeriterade tränarteamet som finns i Sverige. I alla fall om man ser till deras erfarenheter som spelare själva med sammanlagt över tusen matcher i dåvarande Elitserien samt flertalet medaljer från både OS och VM-sammanhang.  

 Hur tycker du att ni tre kompletterar varandras egenskaper?

– Jag tycker nog att jag kanske är den lugnare, ”Jögge” kan vara ganska het vilket även Christer kan vara. Men vi har ju växt upp i den svenska hockeyn och gått genom alla steg egentligen både som spelare och nu som ledare. Det är ju lite olika inputs sådär men jag tycker vi är ganska starka individer alla tre med en värderingsgrund att stå på. Där har vi också en samsyn vilket är viktigt. Vi vill ju jobba med ett coachande och inkluderande ledarskap där vi jobbar med frågeställningar och inte bara ger svaren till killarna. Det är nog det viktigaste med att det finns en samsyn på ledarskapet.

Finländaren, Sakari Salminen har visat prov på en stor skicklighet hittills och varit en av nycklarna till Örebros framgångsrika offensiv. 

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån 

Under samtalets gång kommer vi också in på ett utav de kanske mest populära samtalsämnena i den moderna hockeyn nämligen statistik och underliggande siffror. Något som för bara några år sedan inte hade en lika framträdande roll men som växt ut mycket tack vare den stora teknikutvecklingen.

Tycker du att det kan bli för mycket fokus på siffror och kanske mindre på människan bakom spelaren?

– Jag kan inte säga att det har blivit för mycket fokus för jag vet ju inte hur andra lag jobbar på det sättet. Det kan ju vara så att man pratar mycket om det utåt sett men hur de jobbar med just grupperna vet man ju inte riktigt. Men generellt finns det ju en fara i att förlita sig för mycket på statistik. Jag håller med dig till 100 % i att det här med att utveckla individer och många mentala aspekter i detta som man inte kan mäta med siffror. Sedan är det ett bra underlag och vi har ju några parametrar som vi följer upp efter varje match genom en så kallad ”winning factor” med att gör vi dessa saker bra så går det oftast bra i matcherna också just resultatmässigt. Det är lite sådana saker som vi tittar på men vi översköljs ju av statistik genom vårt datorprogram (Sportlogiq) Det är ju ett fantastiskt program med oerhört många variabler.

– Och börjar man grotta ner sig för mycket så blir man helt snurrig i huvudet där det finns en motsats på allting. Vi har valt att just nu inte någon som jobbar heltid med just statistik. Sedan får man se i framtiden om man anställer en statistiker som hjälper laget och oss tränare med information.

Den dryga timmens långa intervju börjar mer och mer lida mot sitt slut men medan vi båda tar de sista tuggorna av maten så börjar vi också prata om livet bortanför taktiktavlor, corsistatistik och slagskott. Vid sidan av hockeyn är Niklas gift och tillsammans har de två barn som båda har flyttat hemifrån. Den 19-årige sonen Kalle jagar just nu sin egen hockeydröm på andra sidan Atlanten genom spel i den amerikanska collegeligan för universitetslagets University of New Hampshire.

Vid sidan av hockeyn är det främst cyklingen som är hans stora intresse. Något som han också delar med sin vapendragare Christer Olsson. Men även musiken har en stor plats i Örebrotränarens liv. Detta med en skivsamling på över 800 CD-skivor. 

– Det går ju långt tillbaka i tiden, det började när jag bodde hemma och var runt 15-16 år och jag hamnade i en skolklass tillsammans med många musikintresserade. Jag kommer inte från någon familj med någon större skivsamling. Men under den tiden på mitten av 80-talet så började man att lyssna på lite olika punkgrupper med Imperiet och Thåström som alltid har varit en favorit. 

– Sedan har jag ju lyssnat sjukt mycket på Neil Young, Bob Dylan, Lou Reed och alla de gubbarna, det är ju många gubbar egentligen som har figurerat. Det var ju roligt när brittpopen kom på tidigt 90-tal där man var rejält inne i det med Oasis, The Stone Roses och The Smiths. Alla dessa grupper har man ju lyssnat sjukt mycket på. Jag lyssnar väldigt mycket på svensk musik också då det ändå är lättare att kunna ta till sig svenska texter.

Vid sidan av matchplaner och corsisiffor har Örebrotränaren ett brinnande intresse för musik. Foto: Johan Bernström/Bildbyrån 

Har du spelat något själv?

– Nej, jag är helt omusikalisk. Men jag har ju läst många böcker om sådana som Bruce Springsteen och Bob Dylan och då blir man ju intresserad. Jag har väl fastnat lite för det som är gitarrbaserat.

Vad brukar spelas i omklädningsrummet annars?

– Det är väl lite olika och ibland kan det väl dyka upp någon bra låt. De har ju en jättestor högtalare som de släpar med sig överallt och den spelar ju så jäkla högt. Man känner sig lite gammaldags när man kommer in och säger ”fan vad högt de spelar nu” som oftast brukar vara en flitigt konstaterande i tränarteamet. Då har man börjat bli gammal haha.

Vilket jobb hade du haft om du inte hade varit hockeytränare?

– Jag tror att jag hade varit lärare faktiskt. Jag hade faktiskt lite tankar på att bli lärare men sedan fick jag förfrågan från hockeygymnasiet i Leksand om jag ville börja jobba där så då valde jag den vägen. Men att vara hockeytränare är ju lite som att vara en lärare. Just pedagogiken är ju viktig med hur man kan framföra ett budskap och det är ju lite svårare på engelska och ger ju en större utmaning. Men det är en viktig del i det hela. 

Niklas Eriksson är också en person som bryr sig om så mycket mer än bara hämta tre poäng från en hockeymatch. Han har i tidigare intervjuer  berättat om sitt engagemang för miljöfrågor och är en stor supporter till miljökämpen Greta Thunberg.

Många i din ålder speciellt män brukar annars kanske ställa sig emot hennes åsikter?

– Jag tycker ju det är lite roligt att hetsa dem. Det finns ju en bok av författaren Michael Moore som heter Korkade vita män: och andra billiga svepskäl för tillståndet i nationen. Och så är det ju verkligen med de som har all makt dömer vetenskapen och säger som att Greta borde gå tillbaka till skolan. Så sade man väl åt Mozart också, folk kan ibland vara så himla korkade tycker jag. Hon är ju grym och de hör ju inte vad hon säger utan de stör sig ju på att hon är 16 år är mer begåvad än vad dem själva är och kan tänka ett steg längre vilket de inte kan. Jag tycker nästan att det är lite roligt att retas med de här gubbarna.

– Jag är ju själv i den åldern men att vara gubbe för mig så har man stannat i utvecklingen. Det kanske har blivit lite förstorat för jag är ingen miljökämpe själv som går omkring med plakat på gatorna. Men däremot är det en viktig fråga, för egen del så känns det också helt naturligt att det här med prylar och grejer blir mindre och mindre viktigt. Det är andra saker som man sätter mer och mer värde i.

Niklas Eriksson framlyfter miljöfrågans betydelse i samhället och är en supporter till Greta Thunberg i frågan. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

Tycker du att det har blivit en hårdare ton i samhället med det som har växt fram globalt nu med en sådan som Trump som president i USA och Brexit med mera?

– Det klart att det har blivit det, samhället idag är ju mycket hat. Det är ju liksom en fri åsiktskorridor där alla får ju tycka hur de vill utan att ta något ansvar. Det är ju det som skiljer vilket är otäckt. Det blir ju populism med enkla svar på svåra frågor och det har ju drivit världspolitiken sedan Trump kom fram och det finns ju sådana ledare i Sverige och överallt just nu. De ploppar ju upp till höger och vänster och det är ju ganska enkelt för det är ju bara att vart blåser vinden och sedan säger man så. Då blir man ändå populär på något sätt så det är lite otäckt.

Den trevliga lunchtimmen är därmed över och Niklas fortsätter dagen med att jobba med de sista förberedelserna innan tisdagens bortamatch mot HV71. Medans jag vandrar ut från Behrn arenas korridorer och ut i det mörkgråa novembervädret. 

Men även om termometern i bilen bara visar några fåtal plusgrader så känner man ändå en enorm värme när man lämnar arenan. Detta efter att ha fått tagit del av Niklas enorma engagemang, ödmjukhet och driv. 

Jag ska ärligt säga att hockeyn i Örebro har nog aldrig varit hetare.