Han spelar mest i hela ligan: ”Det var ett av mina krav”

Presenteras av Coolbet - odds från SHL till Hockeytvåan 

Efter ett fjolår där han delade på målvaktssysslan med Arvid Holm i allsvenska Karlskrona valde Robin Johansson att ta ett steg tillbaka till den här säsongen. Landningsplatsen blev Nybro för den Troja/Ljungby-fostrade keepern och där har han gjort succé under hösten.

– Många undrade varför jag inte gick tillbaka till Troja om jag skulle spela i ettan, men där hade Wictor Ragnewall redan skrivit på så att gå till Troja skulle innebära att spela betydligt mindre. Ibland måste man tänka på sig själv med, säger Johansson.

I Nybro har han under tränaren Mikael Tisells ledning blivit så mycket uttalad förstekeeper man kan vara. Han har spelat mest av alla i ligan och stått i samtliga Vikings elva matcher så här långt.

– Det var ett av mina krav för att gå ner i ettan att då ska jag spela allt. Jag vill spela mycket och få tillbaka spelglädjen lite.

– Jag har aldrig varit med om det själv innan, det är en väldigt speciell situation. Men samtidigt är det väldigt skönt för mig, det blir aldrig några nyheter när man kommer ut på isen, man är inne i det.


”Ändå inte vi som bestämmer”
Skillnaden är stor jämfört med tiden i Karlskrona och de sista säsongerna i Troja/Ljungby då Johansson tampades om speltiden med en jämbördig målvaktskollega. Men förstekeepern kan ändå känna igen sig i situationen för 18-årige backup-keepern Didrik Jansson som så här långt fått finna sig i att sitta på bänken.

När Johansson vände hem till Troja/Ljungby efter ett år utomlands inför säsongen 15/16 var situationen liknande. Han var tilltänkt att sitta på bänken, men under säsongens gång växte han så pass att lagledningen tillslut inte kunde hålla honom utanför kassen. Det var ett stort genombrott.

– När jag kom första året till Troja sa Pelle Svensson typ att du får komma hem och se och lära, där fick man kriga för att överglänsa för att få spela. Jag har själv varit i precis samma position, reflekterar Johansson.

Vad händer med dig om han plötsligt blommar ut och gör samma resa som du gjorde?
– Helst skulle jag inte vilja uppleva det, skrattar keepern. Men det är lite det som triggar mig. En gång i tiden var det jag som inte skulle spela. Jag måste kriga för att inte låta någon gå förbi mig så som jag gjorde. Det gör att jag aldrig blir bekväm, för blir man för bekväm då blir det struligt.

– Didrik har kört och gör det bra på träningarna. Jag pratar mycket med honom, jag försöker alltid ha en bra dialog med min målvaktspartner, det finns ingen anledning att vi ska gå och vara putt på varandra, det är ändå inte vi som bestämmer vem som står.

Hur ser dialogen om vem som står ut, är det uttalat att du står så länge du vill?
– Det är en dialog mellan mig och Tisell, jag vet inte riktigt hur många segrar till vi behöver för att säkra Allettan-platsen, men om vi gör det kanske det lugnar ner sig lite och jag får vila lite.


Bättre serie, bättre målvakt
Statistiken elva matcher in i serien är minst sagt fin för målvakten. På elva matcher har han hållit två nollor, presenterar en räddningsprocent på 94,51% och släpper in 1.70 mål per match i snitt.

Hur mycket bättre är du idag jämfört senast du spelade i Hockeyettan?
– Jag tror att jag har blivit mycket bättre. Ifjol var första hela säsongen någonsin jag gjorde med målvaktstränare, i Karlskrona med Timo Leinonen. Han lärde mig många småknep som jag har nytta av. Jag var inte jätteskolad, utan gick mycket på instinkt, men jag har börjat förstå vad jag ska göra där ute för att göra det enklare för mig själv.

Samtidigt passar han på att berömma nivån på den södra serien.

– Det är ett steg ner, det känner jag, det finns inte skarpskyttar här på samma sätt som i Hockeyallsvenskan. Ibland har jag kunnat känna att jag stått lite galet men lyckats rädda ändå. Hade jag fått 40 skott på mig i allsvenskan hade det varit lite struligare att hålla nollan. Men det är bättre kvalitet nu än när jag spelade i ettan med Troja. Då var grundserien mer en transportsträcka, vi kunde spela dåligt och vinna med 6-1.


Börjat meditera
Efter elva spelade matcher och den anspänning det innebär att vara en förstamålvakt som förväntas bära laget sticker keepern dock inte under stol med att det är ganska skönt med ett litet speluppehåll.

Finns det någon baksida med att spela så mycket som du gjort?
– Jag känner att jag inte kan köra på lika hårt som jag hade velat, utan får ta det lite lugnare på vissa träningar när det är tight matchande. Det måste jag göra om jag ska ha någon energi när det smäller och matchen börjar. Jag kan inte trycka på lika hårt på träningar, då hade jag inte orkat prestera på den nivå jag gjort. Det tar på kroppen att sitta i butterfly och det här upp-ner, upp-ner som man håller på med.

Vad är skönast att få vila, kroppen eller psyket?
– Skallen, speciellt när man spelat intensivt. Det mentala, att ladda om och prestera är utmaningen, det är ganska mycket anspänning.

Du har väl även tagit hjälp av mental rådgivare under karriären?
– Jag har kört med många olika, jag tycker det är kul att testa flera. Vi hade en i laget i Karlskrona som jag pratar lite med fortfarande och så har börjat meditera för att bli lugnare. Jag tycker det är intressant det där med psyket.

Hur går det till när du mediterar?
– Jag försöker hitta ett skönt ställe att vara på och gå in i total avslappning och visualisera lite. Det är skitsvårt och i början tyckte jag det var hokuspokus, men jag får ut energi av det. Det frigör energi och man kommer åt tankar lite enklare när man är helt avslappnad.

Fler artiklar om Hockeyettan hittar ni här