Sanningen om Börje-serien – Inge: ”De jagade oss”

Pä söndagskvällen sändes det andra avsnittet på TV3. Inge Hammarström har sett båda som utspelar sig mycket i Gävle. Men inte de resterande fyra från Toronto.

Själv var han med på båda sidor Atlanten.

När SVT arrangerade “Tidernas hockeygala”, som blev ett avsked till Börje Salming på scen, glömdes (?) Inge Hammarström bort av arrangörerna. Trots den unika karriären. Men i den nya tv-serien är “Inge” en av nyckelrollerna, som spelas av Pelle Holmström, en 29-åring från Sollefteå som (i motsats till “Börje”-skådisen Valter Skarsgård) spelat hockey sedan uppväxten och kunde göra forwarden rättvisa i hockeyscenerna på is.

– Av det jag sett gillar jag tv-serien, historien är ungefär som den var – men det är för mycket våld, säger Inge och syftar på den blodiga skildringen av hatmatchen Timrå-Brynäs.

LÄS MER: Så bra är "Börje"-serien: Våld, magi och överdrifter

För honom, som själv kom från Timrå till Brynäs, är det minnet extra starkt.

– Det stämmer att Börje gav Finn Lundström en rak höger, sedan klev “Stigge” (Stig Salming) in och publiken blev i uppror. Det åkte en flaska in i huvudet på mig som krossades på isen och de ville åt Börje… men i tv-serien så är det ju ännu värre än så, säger Inge och kan inte låta bli att skratta.

– Och så är det där med rökningen, att det röks hela tiden; i omklädningsrummet, på bussen, nästan i varje scen… det var kanske nån eller några som tjuvrökte, men om det skedde i bussen, då tvärnitade chauffören.

Det som känns igen, enligt Inge Hammarström, är den hårda jargongen.

– Så var det på den tiden. Högt i tak i omklädningsrummet. Dels i Brynäs, dels när man kom över. När man var bra fick man veta det, när man var dålig – samma sak. Det hörde till utvecklingen då, vi spelare uppfostrade varandra

Inge Hammarström berättar att det var många som ondade hemma när han och Börje fick NHL-kontrakt.

– De sa: “Vad ska ni över och göra? Ni är tillbaka till jul”.

– Vi visste själva att vi var Europatopp, men att det krävdes mycket mer fysiskt där borta.

Foto: Viaplay Sverige

Inte heller i Nordamerika önskade alla dem framgång – tvärtom.

– Vi var jagade inledningsvis, det var slagskott bakifrån i vaderna redan på uppvärmningen. Vi kom dit och tog deras jobb, så såg en hel del på oss. Det var ofta man var blåslagen, blödningar här och var – allra värst, när det var “bench brawls”, då gällde att komma mot rätt kille, men ibland hade man otur och hamnade med ett fyrtorn som slagits halva livet och det fanns inget annat alternativ än att kasta handskarna.

Inge Hammarström gjorde fyra säsonger i Toronto och bildade tillsammans med Börje Salming den första stora vågen, som sedan följts av generationer svenska NHL-stjärnor. Han gjorde aldrig under 40 poäng i Toronto, men den femte säsongen blev han bortbytt till St Louis Blues.

– Ägaren (Harold Ballard) och hans närmsta man (“King” Clancy) var av den gamla stammen, de ville ha ett tufft lag och bytte bort flera av oss som kunde spela. Innan dess var vi nära Philadelphia och Montreal.

Inge hade på känn att något skulle hända.

– Både Börje och Darryl (Sittler) hade sagt att det var omöjligt att det skulle hända, men tränaren hade ställt över mig en match innan, så då började man ju tänka och jag hade en magkänsla som stämde – efter matchen mot Detroit, då jag gjorde mål och spelade bra, blev jag uppkallad på kontoret och fick veta att jag skulle spela med St Louis i Washington dagen efter… det var bara att packa med det viktigaste.

– Men jag gjorde ett mål för St Louis i den matchen också, det var ett ganska bra lag det med, saknade kanske ett par backar och en målvakt för att gå riktigt långt.

Foto: Viaplay Sverige

Första gången Inge stod mot Börje, i varsitt lag, var när Toronto kom till St Louis några veckor senare.

– Då spelade vi oavgjort, 2-2, jag gjorde ett mål, men hade ett friläge jag missade som jag hade kunnat avgöra matchen med.

Att det “bara” blev två säsonger i St Louis innan hemflytten 1979 berodde inte på att han blivit bortbytt från Toronto, utan dels på kärleken, han hade träffat sin fru Ann-Sofie då, dels på en skada tre år tidigare som gjorde att karriären på toppnivå förkortades – men ett sista SM-guld med Brynäs blev det 1980.

– Inre ledbandet, yttre ledbandet och främre korsbandet gick samtidigt. Jag hade tur och opererades av en av de bästa läkarna, en mycket komplicerad operation på den tiden, och hade gips i tio veckor i Toronto. Hemma i Gävle gjorde jag allt för att komma tillbaka till Canada Cup på hösten 76, cyklade fyra mil varje morgon och fyra mil varje eftermiddag och stod sen där på isen med Tord Lundström och Juha Widing med Börje och Böna Johansson som backar.

LÄS MER: Rekord för ”Börje” – men kritik om Kiruna och Gävle

Han spelade fram Börje till 1–0 i första matchen mot USA och fastställde slutresultatet till 5–0, framspelad av Börje.

Canada Cup blev dock en sorg utanför isen.

Samma dag som matchen mot Kanada fick Inge dödsbud hemifrån då pappa Ingbert avlidit.

– Han var bara 52. Grabbarna spelade sedan med sorgband för min skull.

46 år senare fick han ta farväl av Börje Salming.

Inge hälsade på sin vän kort innan sista resan till Toronto. Det var ett tårfyllt möte.

– Jag var skeptisk till om han skulle orka med den resan men han kämpade hela vägen in i kaklet. Han ville ta farväl av sina fans både i Toronto och här hemma. Det var fantastiskt och samtidigt väldigt smärtsamt.

Om minnet av Börje, och deras gemensamma resa från Brynäs till NHL, säger Inge:

– Vi höll ihop och var ett otroligt stöd för varandra.

MISSA INTE: William Nylander på röda mattan inför premiären av Börje – The Journey of a Legend: "Känslosamt"